Nu sitter jag här och ska skriva ett av dom svåraste inläggen i denna blogg. För 2 1/2 vecka sen fick Azlan somna in, för att göra en lång historia kort så fick han cancer och det gick väldigt fort. Han fick 10 väldigt bra år, men han är fruktansvärt saknad här hemma!!! Azlan var en trygg, självsäker....ja helt enkelt bäst!!! En ypperlig representant för rasen. Nu springer han fritt uppe i hundhimlen och slipper lida. Azlan, love you forever!!!